Never Practice...

...every time you play is a performance

Ibland är det bara helt fantastiskt. Vi repade med ensamblen idag och Matilda och Joel snackade om dynamik och hur mycket solisten ska leda viceversa. Så vi gjorde en övning så jag skulle göra saker i mitt solo som de andra i ensamblen skulle haka på, vilken känsla. Vilken skillnad. Helt plötsligt släppte det en massa spärrar för mig och jag kände musiken och jag kände de andra i musiken, det var hur härligt som helst och alla kände av det.
Sen gjorde vi så med hela låten två gånger till och vilken skillnad det var, det är ju nästan absurt! Alla verkligen lyssnade på varandra och det blev så vackert och helt annorlunda än vad vi nånsin har spelat tillsammans förut.
Det är detta som Roy har pratat om, det var en sån häftig känsla. Ren och skär lyckoinjektion direkt in i själen :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback