Här går det inte många knop inte... Men det känns som om våren är påväg och med det förhoppningsvis en dos med energi.
Just nu försöker jag ignorera mina läxor och förbereda mig så mkt jag kan inför årets SMASK. Mycket pyssel blir det med kostymer och många textrader, danssteg och melodislingor är satta på en konstant loop i mitt huvud.
Det ska bli kul att se hur det blir i slutändan. Jag måste även säga att jag är redigt nyfiken på hur de andra bidragen kommer att se ut och låta.

Något jag hoppas att våren kommer att sopa bort är sådana morgnar när man vaknar och möts av is på insidan av lägenhetsfönstren.

Annat jag ser fram emot är ljuset och solen, trots min halvalbino/vampyr-soltålighet. Det finns få saker som framkallar totalt välbefinnande som en frukost i solen på balkongen.

Våren nu är du välkommen!

 

 

Nu måste du väl ändå vara stolt Ylva?

Nu är specialveckan över och tillbaka till det vanliga skollunket. Eller så vanligt som det kan bli i en skola där jag aldrig har haft en vecka enligt schemat sen den dagen jag började för 3år sen.
Jag har även haft första lektionen i en kurs som är jävligt hypad av mina medmänniskor. Känns som om jag kommer att spendera många timmar framför datorn skrivandes och dubbelt så många med näsan i papper under läslampan i soffan.

Förra veckan spenderade jag en rolig dag i Säffle. Vad gjorde jag i denna storstädernas metropol?
Jo, jag följde med min karl som hade spelning där med Anders Kadhammars Manhattan Sound Collage.
Först spenderade jag några kyliga timmar vandrandes runt i Säffle. Jag hittade bland annat en mycket trevlig garnaffär, en väldigt käck racerrullatortant och en AudioVideo-affär med 40% rabatt. Där spenderade jag mååånga minuter dreglandes över digitalkameror och höll på att falla för min impuls. Men lyckligtvis så lyckades jag ta mig ur butiken innan inköp gjordes.

Väl på Säffles Medborgarhus kom jag inklampandes med min fribiljett iklädd en sliten Indiskaklänning och gympadojor. Jag möttes av en tom vernissagelokal och skålar med salta pinnar.
Snart fylldes lokalen av piffiga damer med rutiga kjolar och scafs och stiliga herrar med slips och monoklar (återigen letar jag efter pluralformen av monokel).
Jag kände mig väldigt felplacerad, underklädd och allmänt väldigt okultiverad.
Förbanden höll på i sju evigheter och jag har aldrig hatat visor så mycket.
Men Manhattan Sound Collage var riktigt bra och värt väntan. Jesper episka reverb och delaymättade saxlicks nådde ut till publiken och fick många goda recensioner.
Sammanfattningen av min vistelse är kall, lång men värd.

Nu har sommarlovet varit slut ett bra tag.
Jag har stickat, organiserat, flyttat, klippt av 35cm hår och njutit av sällskapet av min nya fina sambo. 

Jag har även hunnit med att fylla år och allt möjligt skojigt.
Jag fick världens finaste present av min älskling som inkluderade en helg i deras stuga på västkusten. Jag fick en trerättersmiddag på Slussens pensionat och en konsert med Magnus Carlsson & The Moonray Quintet som trippelefterrätt.

Sen har det varit examenskonsert med två av mina favoriter. Där fick vi uppleva det ena efter det andra.

Jag ger konserten och kalaset fem av fem nystan.

Skolan är igång igen och kylan är tillbaka och jag försöker desperat att hinna med att sticka allt jag vill innan julafton, vilket inte är det lättaste. Men för att underlätta mitt bloggande och mitt stickande kommer jag snart med en häftig nyhet...

Nu är vi inne i den tredje sommarlovsveckan och det känns knappt som om jag har varit hemma nåt.
Jag har varit en sväng i Dalarna där det bland annat hanns med ett mycket blött och kallt besök på Dalhalla och First Night at the Proms.
Det var kul att större delen av publiken var så entusiastisk, men jag blir alltid lite skeptisk när musiker är så oändligt mycket mer artister än just musiker. Det blir kanske en kul show, men själva musiken hamnar i skymundan vilket känns fel när det sitter en liten symfoniorkester på scenen.

Lagom när midsommarhysterin drabbade Plintsberg så åkte jag därifrån.
Även om resten av Sverige kanske inte riktigt har fattat det här med hur en riktigt midsommarstång ska se ut så tog jag mig ut ur Dalarna och in i Västergötland. Där firades midsommaren med den mysigaste helgen och mysigaste mannen i mannaminne.

Där blev det bland annat en utflykt till en fin liten djurpark med gratis inträde och utsikt.
Det var det fullt med småbarnsfamiljer och vi, lite skamset kändes det dock att vara lika upprymd över en fluffig höna som en 3åring.

Jag har haft en otroligt fin långhelg och jag hoppas att det blir en repris på den någongång under sommaren.
Nu är jag dock tillbaka i Arvika och solen skiner på min balkong. Mitt skugghörn, en kopp te och min stickning kallar på mig.

Saker jag gillar just nu:

Sommarlov!
Min underbara pojkvän ♥
Mina underbara vänner
Min balkong i sommarsolen
Tid att göra saker man har skjutit på länge
Att sticka med målade naglar


Saker jag inte gillar just nu:

Myggor och dess bett
Jobbiga människor
Saldot på mitt bankkonto
Små sängar
Klibbiga golv
Busiga skator som öser jord över hela min balkong

 

Ett av mina myggbett....

Jag förstärkte färgerna lite så att ni på riktigt

kan känna och förstå min smärta...

 

Myggbett, klibb och lite pengar i all ära men det kan

inte dra ner mitt ohyggligt irriterande glada humör. ♥

Nu är jag hemkommen från årets RiksSMASK. En sån kväll...
Jag ångrar inte en sekund att jag istället för att sitta i soffan med Eurovision Song Contest gick till Arvika Sporthall.
Jag är stolt över mina grabbar som fixade den bästa placeringen som Ingesund nånsin har fått i RiksSMASK och är lite glad över att det förhoppningsvis kommer att dröja innan jag ser dom i nagellack och unibrow igen.

Jag hittade den här bilden och blev ganska förälskad.. Titeln var "If Tim Burton Made Harry Potter". Är det bara mina tankar som försvinner iväg? Tänk om man kunde få in Danny Elfman också.

Så underbart det hade varit...

Om det är något som jag intensivt saknar just nu så är det ljudet av prasslande löv i vinden. I min fantasi är det en vacker björk och man ser hur solljuset nästan tränger sig genom den massiva träkronan.

Men ute i verkligheten så är SMASK över och det var himla roligt och jag är stolt över att jag fick delta i två bidrag.
Jag har paljetter och glitter verkligen överallt.
Jag misstänker att mina ägodelar råkade befinna sig i mitten av glittermolnet som tog över vår loge timmarna innan showen. Mycket glitter och mycket glamour var det.
Jag skickar ut ett stort grattis till de underbart naturliga vinnarna ;)

Jag hittade några underbara bilder på min kamera som jag bara måste lägga ut, dom är iofs inte så nya eller vackert tagna men ooo så glad jag blir av dom.

Ett berg av mjukisar och ett underbart leende från Ylva.

 

På min handlingslista hittar jag konstiga tillägg ibland,

det är som om jag har bytt handstil och helt plötsligt måste köpa saker som jag inte behöver.

Detta har aldrig hänt tror jag under tiden som min blogg har funnits, att jag har bloggat två gånger på samma dag! Men jag har lite svårt att vara passiv just nu, jag är så sjuuukt pepp och rastlös och nervös och mätt och lite av en pessimistisk optimist.

Jag har nu även ifört mig mina lösögonfransar och kan inte längre bära mina glasögon...
Om bara några timmar ska jag stå på scenen och dansa och sjunga... Känns skumt.

Jag tänkte att jag faktiskt skulle berätta lite vad som händer i mitt verkliga liv och inte bara i drömvärlden.
Det första veckorna av den här terminen har jag haft musikantpraktik.
Vi har varit ett glatt gäng bestående av sex 20-plussare som har spelat 50-talsmusik.
Vi har spelat för horder av barn och pensionärer.
Vissa av spelningarna har varit lite ljumna men många kan man kategorisera som hysteriska. Jag har skrivit mängder av autografer varav en i pannan på en 10-årig kille, jag har varit tvungen att hålla för öronen på scenen för att publiken har skrikit så starkt. En söt liten kille på en skola tyckte att det absolut var nödvändigt att ta av sig tröjan och springa runt i lokalen i 15minuter efter spelningen skrikande "en gång till, en gång till..." En lärare fick tvinga på honom sin tröja och släpa ut honom för att vi skulle kunna packa in alla saker i bussen. Jag har blivit filmad av tüsen sjätteklassare när jag har gjort pinsamma saker som att spela trummor svängigt otajt och krampaktigt klämt på ett dragspel, med största sannolikhet finns nåt av detta nu ute på youtube. Jag väljer att inte leta upp det.

Jag har nu ett väldigt starkt hat för strumpbyxor och funderar på att aldrig nånsin mer bära dessa djävulsplagg. Jag är även fruktansvärt trött på stora kjolar och eyeliner. Jag har fikat mycket, burit mycket, skrattat mycket, varit bitter några gånger, svort på tidiga mornar och myst sena mornar. Jag har även kapat lite över en halv decimeter på det bruna virrvarret som ibland befinner sig på mitt huvud. Jag känner mig korthårig, självklart är jag inte det. Det är ganska mycket hår kvar, precis rätt längd så att det kan fastna i bilbältesrullen.

Jag har även börjat sticka på min första kofta och de tidiga rapporterna säger att det blir en liten tant.

Här har vi gänget efter en spelning påväg till fika.

Vissa fortfarande i sin brylkräm och outfit, andra inte.

 

Början till min lilla tant. Ärmarna och blockningen är kvar.

Jag har varit väldigt oeffektiv den här helgen eller väldigt effektiv beroende på hur man ser på det hela.
På min födelsedag fick jag ett datorspel som är baserad på en film i min enorma samling av halvbra filmer.
Gåvan är baserad på ett eller flera internskämt och har orsakat mig lite huvudbry.
Filmen ifråga är The Spiderwick Chronicles och är en barn/ungdomsfilm, men den innehåller vissa element som "upprör" mig.
Jag som aldrig har spelat några sådana här spel överhuvudtaget har mött vissa svårigheter under spelets gång och fastnat mer än en gång. Men tack och lov så har jag vänner som kan hjälpa en när man har tappat bort sin sten.
Mitt senaste problem var att jag var fast i en labyrint i väggarna i ett hus, jag kan ju tillägga att jag på 3mån har lyckats slutföra hela 6% av detta barnspel inställd på "easy".
Igår så lyckades jag hitta ut ur väggen med min sten säkert i förvar och jag började min resa UTANFÖR huset, cirkeln och gården. Nu har jag avklarat 18% av spelet och är i och för sig nu fast övanför ett stenbrott men jag har tagit mig nånstans i alla fall. Jag är stolt och ska när mina ögon och nerver har återhämtat sig fortsätta försöka ta mig ner i stenbrottet, kanske lyckas jag om ytterligare 3månader.

Jag överlevde spexet som ändå verkade ha blivit väldigt uppskattat. Det var många saker som gjorde för första gången på den scenen bland annat dragspelsspel. Kanske mer komiskt än skickligt, men va fan är det spex så är det.
Jag överlevde JULEN, nu är det lååångt kvar till nästa jul.
Jag överlevde bilresorna både till dalarna och tillbaka till arvika i både snöstorm, arktisk kyla och galen jultrafik.
Jag har även överlevt nyår, det var ett väldigt mysigt och lagomt nyår som spenderades med goda vänner och god mat.

Mycket strular just nu i mitt hem och efter en uttröttande jul så har jag inte så mkt tålamod för det.
Ett harmlöst exempel är min charmiga tv som verkligen inte vill stängas av.
Det känns som om jag spenderar ganska lång tid varje dag med att stänga av den (den sätter på sig själv efter några sekunder igen), jag kan tänka mig att det ser ganska roligt ut som utomstående. Men självklart så gör den aldrig det när andra människor är här. Rätt så harmlöst och lite komiskt.

Ett allvarligare exempel inträffar varje gång jag går ut till min bil och möts av snö och hårda isspetsar under snön, då förvandlas jag till en morrande helvetesdemon. Om nån råkas träffas av mitt ondskesken ta inte illa upp.
Jag är bara väldigt irriterad på arvika bostads imponerade rekord denna vinter på 0 plogningar av min parkering. Jag är tillverkad med en lång stubin men jag hoppas att jag snart vågar ringa och klaga.
Många bäckar små...

En positiv sak är att jag nu har ett helt handfat. För er som inte visste så ramlade en parfymflaska från mitt badrumsskåp rätt ner i handfatet. Allting gick i slowmotion och jag fick en inre syn av hur min ändå ganska dyra favoritparfym gick i tusen bitar. Så var dock icke fallet.
Flaskan höll, men inte handfatet.
Men snälla vaktmästaren fixade ett nytt och fint handfat utan ett stort gapande hål med tillhörande sprickor, så jag är glad ändå.

Snart är lovet slut och jag och skolan sätter igång.
Det kanske händer nånting kul denna termin, vi får se =) Mycket saker ska ordnas och bestämmas först.

Mycket har gjorts den senaste tiden...
Improvisationsexamination med darr i knäna, terminsredovisning med ännu mer darr i knäna, luciatåg (där jag modigt och skickligt spelade ägg) och nu en Lucia/julkonsert som var en av de intressantaste julkonserterna jag har medverkat i. Mer om det senare.

Någon gång, någonstans mitt i allt detta ska det köpas julklappar, städas, göras vanliga läxor, övas, umgås, tvättas, andas, motioneras, vara trevlig, lagas mat, noppa ögonbrynen, le, pratas med föräldrarna i telefon, handlas, ätas och levas.
Vem var det som sa att när lektionerna tog slut skulle det bli lugnt? Jag skulle vilja ta en hetsig debatt med den personen i nuläget.
Nu satsar jag mina sista resurser och mina sista hjärnceller på att genomföra det kommande spexet. Det är väldigt roligt och jag hoppas att det kommer att bli uppskattat, jag vill ha mycket skratt men inga tårar.
Jag kan ju säga att jag har klivit ur min trygghetszon och begett mig ut på okänt vatten, spännande att se om det funkar.

Nu till mer om våran fina konsert som genomfördes i afton.
Jag kan känna att jag kan lägga till många saker på min lista av Saker man gjort, och ordet i fokus är intressant.
Jag har spelat Christmas Song på en scen full av tysen barn för en jättebubblig publik samtidigt som fyra små flickor har packat in mig i vitt tylltyg. En upplevelse...
Jag sjöng sexton av konsertens låtar (tillsammans med de andra), jag kunde texten till en av dessa. Mycket intressant.

I kväll ska jag ta det lugnt och mysa med min filt (efter disken och lite annat) för imorrn har jag sovmorgon. Underbara sovmorgon.