Mycket har gjorts den senaste tiden...
Improvisationsexamination med darr i knäna, terminsredovisning med ännu mer darr i knäna, luciatåg (där jag modigt och skickligt spelade ägg) och nu en Lucia/julkonsert som var en av de intressantaste julkonserterna jag har medverkat i. Mer om det senare.

Någon gång, någonstans mitt i allt detta ska det köpas julklappar, städas, göras vanliga läxor, övas, umgås, tvättas, andas, motioneras, vara trevlig, lagas mat, noppa ögonbrynen, le, pratas med föräldrarna i telefon, handlas, ätas och levas.
Vem var det som sa att när lektionerna tog slut skulle det bli lugnt? Jag skulle vilja ta en hetsig debatt med den personen i nuläget.
Nu satsar jag mina sista resurser och mina sista hjärnceller på att genomföra det kommande spexet. Det är väldigt roligt och jag hoppas att det kommer att bli uppskattat, jag vill ha mycket skratt men inga tårar.
Jag kan ju säga att jag har klivit ur min trygghetszon och begett mig ut på okänt vatten, spännande att se om det funkar.

Nu till mer om våran fina konsert som genomfördes i afton.
Jag kan känna att jag kan lägga till många saker på min lista av Saker man gjort, och ordet i fokus är intressant.
Jag har spelat Christmas Song på en scen full av tysen barn för en jättebubblig publik samtidigt som fyra små flickor har packat in mig i vitt tylltyg. En upplevelse...
Jag sjöng sexton av konsertens låtar (tillsammans med de andra), jag kunde texten till en av dessa. Mycket intressant.

I kväll ska jag ta det lugnt och mysa med min filt (efter disken och lite annat) för imorrn har jag sovmorgon. Underbara sovmorgon.