Nu är specialveckan över och tillbaka till det vanliga skollunket. Eller så vanligt som det kan bli i en skola där jag aldrig har haft en vecka enligt schemat sen den dagen jag började för 3år sen.
Jag har även haft första lektionen i en kurs som är jävligt hypad av mina medmänniskor. Känns som om jag kommer att spendera många timmar framför datorn skrivandes och dubbelt så många med näsan i papper under läslampan i soffan.

Förra veckan spenderade jag en rolig dag i Säffle. Vad gjorde jag i denna storstädernas metropol?
Jo, jag följde med min karl som hade spelning där med Anders Kadhammars Manhattan Sound Collage.
Först spenderade jag några kyliga timmar vandrandes runt i Säffle. Jag hittade bland annat en mycket trevlig garnaffär, en väldigt käck racerrullatortant och en AudioVideo-affär med 40% rabatt. Där spenderade jag mååånga minuter dreglandes över digitalkameror och höll på att falla för min impuls. Men lyckligtvis så lyckades jag ta mig ur butiken innan inköp gjordes.

Väl på Säffles Medborgarhus kom jag inklampandes med min fribiljett iklädd en sliten Indiskaklänning och gympadojor. Jag möttes av en tom vernissagelokal och skålar med salta pinnar.
Snart fylldes lokalen av piffiga damer med rutiga kjolar och scafs och stiliga herrar med slips och monoklar (återigen letar jag efter pluralformen av monokel).
Jag kände mig väldigt felplacerad, underklädd och allmänt väldigt okultiverad.
Förbanden höll på i sju evigheter och jag har aldrig hatat visor så mycket.
Men Manhattan Sound Collage var riktigt bra och värt väntan. Jesper episka reverb och delaymättade saxlicks nådde ut till publiken och fick många goda recensioner.
Sammanfattningen av min vistelse är kall, lång men värd.