Idag har jag tagit det helt ledigt.
Jag ska inte öva eller göra några läxor eller organisera upp mitt eller andras liv.
Jag började min härliga morgon med att sticka klart en mössa.
Nu är den på blockning, som jag inte vet vad det heter på svenska, men jag antar att man kanske skulle kunna säga att man sträcker ut/formar alstret.

Jag har även varit nere i förrådet och hämtat lite julpynt, men jag vet inte riktigt var jag ska göra av det... Det här med juldekorationer är verkligen inte min starka sida, snart får jag ringa in en expert.

I skolan har det varit fullt upp som vanligt och vi trumpetare har haft masterclasses med den väldigt coola Joakim Agnas. Även om jag själv kanske inte presterade på topp så har jag fått ut saker av det och kanske blivit lite visare.
Förutom masterclassen tittades det även på film och intogs choklad igår, en bra avslutning av en skolvecka med lite för mycket saker inklämda.

Så här ser ovansidan på mössan ut, blöt och sträckt över en tallrik. =)

Höst och vackra färger från Ingesunds övningsrum...

Nää...
Snart ger jag upp på mig själv.
Snart utnämner jag mig själv till ett hopplöst fall.
Idag har jag fastnat tyyyysen gånger med min tröja i mina skåpluckor. Det är ju alltid dom gångerna som man fortsätter gå målinriktat och antingen så gör man sig illa eller tar sönder någonting.

Men om jag ska sluta på ett positivt sätt så kan jag ju alltid säga att jag är glad över att de människor jag har i mitt liv. Det är skönt att ni står ut med mina söndriga tröjor, även när inte jag gör det.

Helt appropå ingenting så har jag hittat en väldigt rolig/onödig sida som får mig att fundera...
http://www.catsthatlooklikehitler.com/cgi-bin/seigmiaow.pl
Vem sitter och gör sånt här? Vem hänger på sådana här sidor?
Vilka är egentligen personerna bakom och vad vill dom oss?

Idag har jag tagit det väldigt lugnt. Något som jag kände var både nödvändigt och förtjänat.
De lektionerna som jag ska ha på måndagar har inte kommit igång än så jag har hunnit med både att göra lite läxor, sticka och badat.
Jag har dessutom hamnat i ett väldigt konstigt mode.
Jag har aldrig tidigare velat bo i en låt, men nu är viljan stark.
Den går i konstant repeat och det gör det väldigt svårt att t.ex. skriva en svängig barnlåt eller att minnas att ett durkslag inte är en vattenflaska.
Man kanske ska gå och lägga sig och hoppas att man vaknar upp med en klarhet utan dess like...
Man kan ju alltid leva på hoppet om morgondagen. 

Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar mina vänner.

Jag har blivit uppvaktad hela dagen av nära och kära, jag har haft två stycken awesome kalas och fått världens bästa födelsedagspresenter.
Kvällen avslutades med ett underbart McDonalds-besök och en störd déjà vu-upplevelse. När jag kommer hem efter min första dag som 23åring möts jag av klockslaget 23:23 på min klockradio.

Just nu är jag positiv, full av kärlek och jag tror att 23 nog är en bra ålder.

Jag är i princip en hemmafru, jag har inget jobb och spenderar större delen av min tid hemma i lägenheten.
Jag ägnar min tid åt att laga mat, tvätta, baka, städa, diska, "trädgårdarbete" och stickning.
Jag är i princip en hemmafru, jag saknar bara en man.
Jag har dessutom märkt att min tvättmaskin gör beatet ur Fire on Babylon.
Man kanske skulle skaffa sig ett lite mer varierat liv... Då kanske jag inte skulle drömma äventyrdrömmar hela tiden?

Nu har jag hittat en nytt smultronställe. Mitt köksfönster!

Jag har ju då sommarlov och då kan det hända att man ibland får lite tråkigt så jag googlade på "smultronställe" detta är vad det stod på wikipedia:

Ordet Smultronställe har använts sedan början av 1900-talet för att beskriva en plats som man gärna kommer tillbaka till och som inte är så lätt för andra att hitta. Ett Smultronställe är ett ställe där man mår bra och kopplar av, en plats dit man kan ta sig när man är stressad och har för mycket att göra.

Exempel kan vara ett kafé med speciell stil, en glänta i skogen eller en plats, ej så välkänd, som har fin utsikt.

Haha, jag vet inte riktigt om det stämmer om mitt kök. Det är inte så svårt för andra att hitta, men jag har utsikt... Vi kan säga att mitt smultronställe är helt enkelt mest ett ställe där det finns smultron.

Jag sitter i min ensamma lägenhet och försöker att varva ner. Luften är helt perfekt tempererad och stojet från festivalen är lustigt nog lugnade. Jag sitter och käkar en kvällsmacka med hemmagjord hummus och dricker te.
Tiden går alldelles för snabbt, men också alldelles för långsamt. Snart går solen ner och ännu en dag har försvunnit.

Jag tänkte visa en sak för min mor som jag tror är uppskattat. Jag var vakt åt denna och två balkonglådor under en vecka.
Trodde du någonsin att du skulle få se en pelargon på din dotters balkong?

 

Idag har ännu en period i mitt liv tagit slut.

Niklas, min vän och det närmaste jag har kommit ett syskon, somnade in idag.

Jag kommer aldrig att glömma honom eller allt han gjorde för mig.

Ett okänt nummer ringer på min mobil, jag svara och hör:
-Hej, jag heter ****** och jag har ett paket till dig.

Jag är nu tillbaka i cyberrymden och alla dess beroendeframkallande små hörn. Jag vet inte riktigt om min dator känner sig så värst mycket friskare, men man kan ju alltid låtsas. Annars fick jag ju ett trevligt besök av ett nervöst sommarjobbande bud på köpet.
Eftersom jag är en lat kvinna och inte orkar hitta på egna smarta ordspråk och visa ramsor (i alla fall inga som jag vill dela med mig) så låter jag återigen ett citat förgylla detta tråkiga inlägg.

 

Jag har snott bilden från en kompis facebook, jag blev bara lite kär i den kassa kvalitén med fläckar och allt.

Det känns som om det finns en fin historia bakom.

 

Nu är den här, sommaren med myggbett och solsveda.
Det otroligt efterlängtande sommarlovet har ärat mig med sin närvaro.
Jag går ut starkt med att lämna bort mitt främsta verktyg att kommunicera med, min fina dator. Så nu sitter jag med en laptop som är äldre än många av mina elever och segare än min hjärna klockan 6 på morgonen.
De närmaste två veckorna kommer bli låååånga.
Men jag är tacksam för den lilla adaptern som gör att jag kan gå ut på internet. Även om jag inte kan gå ut på MSN så kan jag åtminstone kolla min mejl. Sen att det tar en kvart, det får jag leva med.
Alla ni därute som skulle tänkas vilja få tag på mig, ring eller messa!

Mitt favoritcitat från veckan som gått:
-"Nädå.. Du är ingen person.
Du är typ jag... Fast du sitter inte inne i min kropp bara....
Öhhh... Ja."

Jag fick höra ett underbart motto idag, som jag tänker anamma till 100%. Tänk sylt!

Jag tänker inte erkänna att detta motto egentligen var något helt annat och att jag helt enkelt hörde fel. Nej nej.

 

En annan inspirerande mening jag har hörde idag är: När du kommer till det svåra stället föreställ dig en ko!

Man kan gott säga att en svensk musikhögskola i slutet av maj är en labyrint av blomsterspråk och halvdöva, halvvuxna tentazombies.

Eller det kanske bara finns en halvdöv, halvvuxen tentazombie som är lite smått immun mot blomsterspråk när inkorgen i hjärnan är full och det är jag.

 

Nu har ialla fall slöjan för mitt ansikte temporärt lyfts, eftersom jag idag har avverkat en tenta och försöker njuta av att ha en sak mindre att jonglera med.

 

Morsdag har kommit och gått.

Jag funderade på hur jag bäst skulle hylla min egna lilla mor, jag kom fram till att lägga ut den finaste bilden jag har på henne är nog ett bra sätt.

 

Den här veckan har haft en sömnig början...

Tre av tre mornar har jag lyckats försova mig.

Dock har jag ännu inte kommit försent till nåt. Det har varit svårt att försöka finna tid och ro att blogga. När allt kommer omkring är det inte direkt högst upp på min "attgöra-lista". Men jag känner att nu är det fan dags.

 

En liten uppdatering.

Jag blir nu illamående när jag sätter mig vid datorn och öppnar word. Jag har spenderat för många timmar i sällskap med mina papper och min dator.

Jag har börjat få sommarkänslor. Vilket får mig att tro att jag har lov.

Lov och sommarkänslorna blandas med tentakänslorna.

Jag älskar mina vänner, även dom jag inte träffar.

De första 10 insekterna för sommaren har nu förvirrat sig i min lägenhet och hittar inte ut.

Många visa människor befolkar denna jord, jag inser återigen att jag förmodligen aldrig kommer vara en av dom.

I alla fall inte i andras sällskap...

Så långt bakåt som jag kan minnas har jag botat allting med vatten.
Jag har ont i huvudet, jag tar en dusch.
Jag mår illa, jag tar ett bad.
Jag är förkyld, ja ni förstår tanken.
När jag gick på simskola kämpade jag med att simma ovanför ytan och fick smeknamnet sjöjungfrun av min simskolelärare.
Jag minns de sena sommareftermiddagarna då jag låg och huttrade i Opplimen och ville inte åka hem även fast jag var stelfrusen in på bara märgen.

I morgon är det gehörstenta...
Jag får som vanligt kvällen innan-panik. Så jag tog ett bad.
Den stora blåa Refinement of Rytm fick följa med och jag ta-taka:de mig igenom alla de exempel som Lollo har sagt åt oss att öva på omgiven av väldoftade skum.
Efter den otroligt svettiga examenskonserter jag medverkade i, då kompositören verkar sky fyrafjärdedelstakt som katter skyr vatten, så verkar något ha hänt.
Eller så är det bara att jag sitter/ligger i mitt rätta element och är helt avslappnad och då i skymundan från påträngande ögon och öron faktiskt är riktigt bra på att läsa noter. (Jag har märkt att jag har blivit en hejare på duoler)

Hur som helst, imorgon är det tenta och jag ber till gudarna att jag inte får en blackout.
Kan man inte få göra tentan i badkaret? Eller så kan vi flytta gehörslektionen till Arvika simhall?

När jag gick upp ruskigt tidigt i onsdags morse, var det snöoväder. Yippie!
Varför gick jag då upp så tidigt? Jag skulle utomlands.
Visst låter det roligt? En utomlandsresa?

Nu är det inte riktigt så romantiskt som det låter, landet i fråga är Norge.
Vi trumpetare på skolan åkte och besökte Norsk Noteservice utanför ett snöigt Oslo. En massa massa timmar i bil är inte direkt något som passar in på mitt knökfulla schema. Men vi var där och kollade på en himla massa noter.

Annars har jag precis haft den värsta dagen i mannaminne... Ingenting är balanserat i mitt liv just nu.
När jag vaknade i morse var det 20grader varmt på min balkong.
Jag tror att vädret leker följa John med mitt humör.

Just nu är jag bara fruktansvärt trött på att konstant bli värderad.
Mitt liv består av att bli värderad av olika nyckelpersoner som lärare, elever och skolkamrater.
Mitt tänkande har blivit helt knasigt och jag kan verkligen inte stänga av måste prestera-knappen.
Jag blev helt knäckt idag av att oförberett stå framför ett provprov och ett diagnostiskt prov i två av mina mest ångestladdade ämnen. Jag är bara trött på att känna att jag är den sämsta personen i varje rum jag går in i.

Nu är jag bara trött och grinig och jag kommer garanterat skämmas för det här inlägget, men det måste ut nånstans.

När man är yr faller man lättare ett mycket klokt citat från en vis kvinna.

Jag har en sån där obehaglig dag idag. Minnen från mardrömmar från natten har följt mig hela dagen och jag kommer hela tiden på kollisionskurs med mig själv.
De kommande veckorna kommer bara närmre och närmre. Det finns inte tillräckligt mycket av mig för att hinna och orka göra allt som ska göras. Min instinkt säger åt mig att fly, men jag ska inte fly denna gång.
Nu är det dags att plocka fram den envisa åsnan i mig och försöka hantera alla uppgifter på ett logiskt och systematiskt sätt.

Men jag hatar att ordbajsa och att börja meningar med ordet "men".
Jag hör bara min svenskalärare, du skall icke ordbajsa om du inte har något vettigt att ordbajsa om. Kill your darlings.

Det skär i mig att skriva sida efter sida med nonsens. Jag spenderade tre år att lära mig hur man skulle undvika den situationen och låta varje ord betyda något.
Jag finner mer glädje i att arbeta med en mening i en liten evighet tills den blir bra.
Jag vill lämna in ett arbete med huvudet högt och med vetskapen att varje ord är noga utvalt, varje paragraf ser ut som den gör på grund av ett medvetet val.
Jag vill lägga ner tid och kreativitet, så att det blir roligt. Nu får man tydligen inte ha tid för att lära sig eller ha roligt.

Jag måste lära mig att inte blogga på kvällen när jag är bitter och gammal. Men just nu måste jag få vara bitter en liten stund. Glad får jag vara i morgon istället.
Jag är tacksam för er som står ut med mig och min inre bittra tant.

Den som listar ut vad citatet i rubriken innebär och var det kommer ifrån bjuder jag på en kopp kaffe/te.

Inte trodde jag att detta skulle bli en sån där "shoppingblogg", men jag är ju ute och spanar på olika loppisar efter en hallspegel, då är det oundvikligt att man hittar nånting annat under tiden.
Idag hittade jag en av mina favoritburkar. En Nils-Johan av Erik Kold.
Dessa små godsaker går för många dyrbara hundralappar på tradera, men denna blev min för ynka 5 kr. Dessutom är den brun, så den matchar mina andra två bruna Nils-Johan burkar. Erikshjälpen kicks ass!
Sen hittade jag en grön rolig sak, där man lätt kan riva ost, potatis eller vad man vill utan att riskera fingrarna.

Efter en snabb titt på titeln tänker ni säkert - Åhh, hon måste ha haft det roligt!
Ni har bara hälften rätt.

Ni förstår min granne har börjat med en ny "trevlig" tradition, Tisdagsfest.
Jag använder mig av en otrolig passiv aggressivitet för att få bukt på detta, så passiv att den inte ens tar mig ur sängen.
Förra veckan var den så pass passiv att jag hade ont i hela kroppen dagen efteråt.

Men ni vet vad man säger; En gång är ingen gång, två gånger är en gång och tre gånger är en vana.
Om det fortsätter måste jag nog uppgradera min aggressivitet.

 

Den roliga delen av min titel handlar om shopping.
Jag är ute efter en ny hallspegel så jag går successivt genom Arvikas alla second hand-butiken för att hitta en till ett vettigt pris. När jag var på Kupan hittade jag en Carla och massor av roliga handarbetsböcker.
Jag älskar sådana här böcker. Denna fick jag för 5kr, så det är bra pris. Det är alltid sjukt roliga bilder och layout, smarta tips och roliga mönster. Det enda negativa är att de gör inte sådana här bra böcker längre...

 

I går när jag var på Ica och hade det fruktansvärt tråkigt i kassakön, råkade jag tjuvlyssna lite på det äldre paret bakom mig. Mannen yttrade bland annat ordet tråkut. På en halv sekund fick jag extrem hemlängtan som försvann ungefär lika snabbt.
Kan det vara så att jag hade en Rättvikar bakom mig på Ica i Arvika?
Jag ringde upp min far och bad om expertråd. Det är säkert en Rättvikar, dom finns ju överallt.

Sen jag skrev här sist har det hänt en rysligt massa saker, några av de större tillställningarna är ju då SMASK och Plåtängel-helgen.
Om det finns ett enorm behov av er, min enorma läsarkrets, att höra om dessa tillställningar så självklart ställer jag upp.
Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig, då min väckarklocka fick för sig att ringa 06:30 på en helt ledig lördagsmorgon.

Idag fick jag höra något som jag aldrig trodde jag skulle höra från en lärare på en musikhögskola.
Jag är fruktansvärt ledsen, arg och besviken.