...jag bar en trettio år lång sekund på ryggen...

Jag är i vanlig ordning lite dålig på att uppdatera. Men mycket saker har hänt...
Den fruktade v.48 kom och den var som förutspådd väldigt väldigt körig.
Det var mer än en dag som jag kom hem och skakade av utmattning, men gehörsspelet är över nu iaf!
Prisa gudarna!
Så mycket som jag har gått och var bajsnervös, i stil med grupp-improvisationslektionerna på gymnasiet.
Sen mitt i allt så ringde Evelina mig, så otroligt roligt. Hon är en sån vacker människa, det visade sig att deras ensemble var i värmland på turné.
Ritsch ratsch filli bom bom bom så är jag konsertarrangör. Puh, men det gick jättebra :) jag fick träffa Niclas från Birka som var med i hennes ensemble.

Sen märkte jag till min glädje att veckan efter var väldigt tom på lektioner så jag packade min väska och tog riktning mot Östersund. Tyvärr var det så lägligt att Hannahs mobil dog så jag kunde inte få tag på henne, sen var det lite samma med Otto, så det gick inte heller. Jag satt på bussen från Mora till Östersund utan att vara helt hundra på var jag skulle sova och så. Sivert den underbara, mötte upp mig i Östersund på den 3timmar långa väntan tills bussen ner till Birka avgick.
Jag sov hemma hos Sivert i Hannahs gamla rum en natt med en otroligt söt och lite galen katt dunkande mot fönstret.....
Men Birka var jättetrevlig med en massa film, nostalgi-pet, snö och 10 minusgrader.
Sen var det lite roligt jag var med på ett rep med Sivert, Elin och Johans nurvarande ensemble, jag lådsades vara expert och helt plötsligt kunde jag en massa saker och hörde en massa häftiga visioner. Sen vet jag inte om ensemble köpte det men jag kände mig myndig. Fan va kul det skulle vara att vara ensemblelärare.

Mm

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback