Ja, det känns som om jag har skrivit på min Genuspedagogik-loggbok i en evighet och aldrig är jag klar eller nöjd.
Jag har legat på nästan två hela sidor jättelänge, jag bara ändrar mig och ändrar mig. Det blir varken klart eller sammanhängande, det är brist på fokus och engagemang.
Jag vet inte vad jag ska skriva, allt känns så pinsamt självklart.
Snart är det en ny vecka, en ny berg och dalbana och pinsamheter.

Här kommer fortsättningen på min fina följetång om Lillasyster & Storebror, det är otroligt att allt finns i ett litet litet frö.