Ett fint litet citat från Emil.

Första veckan tillbaka var oväntat roligt :)
Vi utforskade ljud och ljudmiljö, det kan låta seriösare än vad det är. Vi lyssnade på ljud, reflekterade över ljud, skapade ljud och så gjorde vi en radioteater. Det var skitsköj! Vår hette Vikarbymassakern. (Nej nej jag hade inte ett finger med i spelet)
Förhoppningsvis så kommer vi få höra den se, då kanske ett ljudklipp åker ut på the wide wild web :P
När vi skapade ljud hamnade vi i olika grupper, då hade vi olika teman. Vårt tema var "Ojsan", klart det roligaste iaf för oss, vår uppgift var helt enkelt att chockera.

Denna vecka har vi Jaget-Gruppen-Processen. Mycket drama, djupa moments och krypa, kravla-lekar. Jag har massiv träningsverk och ömma knän sen vår rytmiska hinderbana byggda av oss själva, jag hissade mig själv upp och ner från liggande till stående på alla fyra under allt för lång tid.
Sen kom skräcken! Nej, Ylva inte tvättstugemannen, utan då man står på stolar som en grupp och ska ta sig från ena sida till andra sidan av rummet men hjälp av stolarna innan den andra gruppen.
Jag har fobi för den leken då jag dels har gått i en väldigt tävlingsinriktad skola och dels för att jag alltid var den som drattade ner på rumpan och förstörde för alla. Men Micke såg mina skrämda ögon och höll ett stadigt tag om mig hela leken, puh.Vi vann! :)

Nu sitter jag och plågar mig igenom den hemska lärandeuppsatsen. Bluhäää