On the road with Duke

Nu är lilla miniturnén över, Sacred Concert go bye bye. Det har varit en väldigt intensiv vecka men mycket mycket ljud, konkande och även lite skratt här och var. Nämen det har varit kul nu ska det bli skönt med lite lov och krama lite på alla i stockholm det är tydligen rätt så många som ska komma så det blir nice.
Det är kallt här hemma... Jag ska försöka träffa Lina i kväll hon åker till Gällivare sen så jag hoppas vi hinner innan hennes tåg går.

Vi fick rätt så sköna recensioner i tre tidningar, den skönaste recensionen var från när vi spelade i GA-kyrkan i Sundsvall jag har inte hittat den men den var uppsatt i skolan. Defenitivt den mest förvirrade recensent jag har läst, ingenting av det han sa betydde någonting och det säger jag inte för att jag är med i projektet.
Han rådissade oss i början av en mening för att sedan ändra sig i slutet av samma mening, han pratade om att trummor i kyrkan är en styggelse för att sedan tycka att det är bra att förbudet mot trummor är lyft för att sen prata om orgelmusik. Recensenten från ÖP tycke att allt var dåligt till och med att orkester och körens stämmor på Come Sunday gnisslade och lätt bajs trots att det var helt acapella utan orkestern. Hmmm, men länstidningen älskade oss.




B.A.B.E

Birka Almost Bigband Ensemble

Vi hade rep med Babe idag i PB-salen, det är så kul att spela med ett storband igen, with the grabs dessutom.
Vi rusade till fiket då vi blev informerade av Sivert att någon hade glömt sin kaffenyckel i automaten så man fick ta så mycket kaffe o choklad som man ville. Vi klämde ner oss vid sofforna, jag satt och njöt av allt testosteron och humor
Roger är nya Ivar. :)

Never Practice...

...every time you play is a performance

Ibland är det bara helt fantastiskt. Vi repade med ensamblen idag och Matilda och Joel snackade om dynamik och hur mycket solisten ska leda viceversa. Så vi gjorde en övning så jag skulle göra saker i mitt solo som de andra i ensamblen skulle haka på, vilken känsla. Vilken skillnad. Helt plötsligt släppte det en massa spärrar för mig och jag kände musiken och jag kände de andra i musiken, det var hur härligt som helst och alla kände av det.
Sen gjorde vi så med hela låten två gånger till och vilken skillnad det var, det är ju nästan absurt! Alla verkligen lyssnade på varandra och det blev så vackert och helt annorlunda än vad vi nånsin har spelat tillsammans förut.
Det är detta som Roy har pratat om, det var en sån häftig känsla. Ren och skär lyckoinjektion direkt in i själen :)



image59


Det omöjliga tar bara lite längre tid

Nu har det hänt mycket sen sist...
I onsdags kväll skulle jag lämna av Henrik på stationen, när jag och Marita kom tillbaka till bilen så var det en stor fläck under bilen. Så vi åkte till en mack, gick in och körde dumbrud-grejen och en manlig karl hjälpte oss och rullade in bilen på verkstaden för att kolla vad det var som hade hänt. Min lilla bil läckte bensin som bara dän.
Så jag spenderade hela torsdagen i stan medan de fixade till det på en verkstad. Sen i fredags så var det dags att åka till Arvika, jag spenderade 10timmar i min lilla bil på vägen dit, men sen kom jag äntligen dit och det var värt det. De é goa de där. Kräftfest kombinerat med kalas för Martins 21års dag.


You'll have to speak up, I'm wearing a towel.

Jag hittade ett sjysst citat på Max helgon hahaha:
"Men should stick to blue and women should stick to pink. We dress babies in the right colors so why can't we do the same as adults? It is a sin to wear clothes that belongs to the opposite sex and women are particularly bad at violating this rule. Men don't wear dresses (apart from a few sickos) so why should females wear pants? It's a sin! Most women today are transvestites and abominations. [...]
So please dress like a man if you are a man and dress like a woman if you are woman and stop flaunting your satanic lifestyle and defiance of God. Thanks."