Jag har haft en omtumlande vecka.

Vi hade en jättebra spelkväll hos Marie, tänkvärd och rolig. Vi spelade ett "smart"-spel och ett lära känna varandra spel med djupa frågor.

Vi har haft mellanstadiepraktikvecka, mycket saker att tänka på och upptäcka även där.
Jag har varit i grupp med Helena, Hillevi, Pär och Andreas (Frasse), det har gått för det mesta bra. Det var skitkul att vara ute på skolorna och återigen få knyta ihop teorin med verkligheten.

På första skolan i Dottevik var vi tvungna att köra ut eleverna innan lektionen då de hade rast, sen när vi väl hade fått ut alla elever ur klassrummet ställde sig hela klassen och kollade in genom fönstren.
Det slutade inte där, vi vinklade persiennerna så vi kunde ordna i ro. Då började klassen banka på rutorna, de ville verkligen in, de var otroligt nyfikna.
De tröttnade självklart efter ett tag. Tur det, man kände sig som under belägring, fångna i en bur liksom...
Men de var jättesöta och entusiastiska.
Andra skolan var de mer laid back, och lite stökigare. Men det var roligt de med.
Det jobbiga med allt de här var att alltihopa filmades och redovisades igår, det är aldrig kul att se sig själv på film. Speciellt inte när man har en lärarroll, men nyttigt.

Veckan plåga var vår valda låt, Sill i dill, fem verser och jag har haft alla fem på hjärnan hela tiden.
Mest tydlig när jag ska sova. Men det är över nu.
Nästa vecka är det lågstadiepraktik som gäller tillsammans med Per. Vi får se hur det går.

Av någon anledning har polisen börjat hänga på parkeringen utanför mitt fönster (?), ett antal ggr under den här veckan har jag kollat ut genom fönstret och det står en polisbil nedanför. Hmm...       (Inte den på bilden dock)
Jag blir livrädd när jag ser en polis eller en polisbil, jag vet inte varför. Men en trygghetskänsla får jag i alla fall inte.

Ett citat återigen från Mauritz Tistelö.

Det har varit en händelserik och bra vecka för det mesta, det har verkligen varit roligt att umgås lite mer med ettorna. Vi samlas ju nästan aldrig tillsammans, ovanan av att umgås så många tar ut sig rätt dock. Jag har varit väldigt utmattad när jag har kommit hem på eftermiddagarna/kvällarn, utmattad men glad.
Jag satt uppe med lärarandeuppsatsen till 11 igår tills hjärnan och ögonen inte orkade mer. Sista frågan var kvar : Vad är kunskap i musik?
Efter vår utvärdering försökte jag att skriva klart arbetet i den hysteriska stämmningen i skolans datasal, nästan varenda dator var upptagen av en etta, eller en etta som hånade de som inte var klara.
Det gick inte att skriva klart, jag var blockerad av stress, jag har mejlat Gunnar och sagt att jag lämnar in den på måndag istället. Jag hoppas och ber att det går bra.

Nu pratade jag med Sofie det ska tydligen bli vinafton här nu, tvåorna åker ju iväg på praktik så det blir ett liten på återseende-kväll kanske? Måste städa utan snusket...

Ett fint litet citat från Emil.

Första veckan tillbaka var oväntat roligt :)
Vi utforskade ljud och ljudmiljö, det kan låta seriösare än vad det är. Vi lyssnade på ljud, reflekterade över ljud, skapade ljud och så gjorde vi en radioteater. Det var skitsköj! Vår hette Vikarbymassakern. (Nej nej jag hade inte ett finger med i spelet)
Förhoppningsvis så kommer vi få höra den se, då kanske ett ljudklipp åker ut på the wide wild web :P
När vi skapade ljud hamnade vi i olika grupper, då hade vi olika teman. Vårt tema var "Ojsan", klart det roligaste iaf för oss, vår uppgift var helt enkelt att chockera.

Denna vecka har vi Jaget-Gruppen-Processen. Mycket drama, djupa moments och krypa, kravla-lekar. Jag har massiv träningsverk och ömma knän sen vår rytmiska hinderbana byggda av oss själva, jag hissade mig själv upp och ner från liggande till stående på alla fyra under allt för lång tid.
Sen kom skräcken! Nej, Ylva inte tvättstugemannen, utan då man står på stolar som en grupp och ska ta sig från ena sida till andra sidan av rummet men hjälp av stolarna innan den andra gruppen.
Jag har fobi för den leken då jag dels har gått i en väldigt tävlingsinriktad skola och dels för att jag alltid var den som drattade ner på rumpan och förstörde för alla. Men Micke såg mina skrämda ögon och höll ett stadigt tag om mig hela leken, puh.Vi vann! :)

Nu sitter jag och plågar mig igenom den hemska lärandeuppsatsen. Bluhäää

Vet du hur lång en evighet är? En minut utan dig...
haha ett sjukt sliskigt citat från Sivert till Hannah i ett försök att få henne att spela mer kort.

Jag har ett 40-tal opublicerade inlägg som jag har börjar på och förmodligen inte kunnat få ut alla de otroligt smarta tankar och i-landsproblem jag har, här har vi ett.
Så istället för att spendera några uttröttade minuter/sekunder att komma på en smart rubrik så använder jag ett gammalt istället. Återvinning.
Mycket smart.

Nu sitter jag i min lägenhet och fryser lite grann och har en envis hicka och imorrn börjar skolan igen. Jag skäms lite för att säga att jag inte hoppar av entusiasm, det börjar med föreläsningar mellan 9-16/17 fram till fredag.
Ack ack dessa bortskämda snorungars i-landsproblem.
Jag kom hit på nyårsafton och spenderade de sista minuterna av 2008 på min balkong med 30 000 lager kläder och en kopp varm mysig glögg. Lite fyrverkerier var det, men det kändes konstigt att inte vara i sthlm med de vanliga gänget, första gången på typ 5år. . . Jag saknar er!
Men det är nånting med de här färgade papperslapparna som gör att de styr.


Jag hade inte en tråkig och patetiskt nyårsafton (som det låter vara) utan det var mysigt med mycket utrymme för reflektion.
Nu måste jag nog städa eller göra middag. Jag får återkomma.