Ett okänt nummer ringer på min mobil, jag svara och hör:
-Hej, jag heter ****** och jag har ett paket till dig.

Jag är nu tillbaka i cyberrymden och alla dess beroendeframkallande små hörn. Jag vet inte riktigt om min dator känner sig så värst mycket friskare, men man kan ju alltid låtsas. Annars fick jag ju ett trevligt besök av ett nervöst sommarjobbande bud på köpet.
Eftersom jag är en lat kvinna och inte orkar hitta på egna smarta ordspråk och visa ramsor (i alla fall inga som jag vill dela med mig) så låter jag återigen ett citat förgylla detta tråkiga inlägg.

 

Jag har snott bilden från en kompis facebook, jag blev bara lite kär i den kassa kvalitén med fläckar och allt.

Det känns som om det finns en fin historia bakom.

 

Nu är den här, sommaren med myggbett och solsveda.
Det otroligt efterlängtande sommarlovet har ärat mig med sin närvaro.
Jag går ut starkt med att lämna bort mitt främsta verktyg att kommunicera med, min fina dator. Så nu sitter jag med en laptop som är äldre än många av mina elever och segare än min hjärna klockan 6 på morgonen.
De närmaste två veckorna kommer bli låååånga.
Men jag är tacksam för den lilla adaptern som gör att jag kan gå ut på internet. Även om jag inte kan gå ut på MSN så kan jag åtminstone kolla min mejl. Sen att det tar en kvart, det får jag leva med.
Alla ni därute som skulle tänkas vilja få tag på mig, ring eller messa!

Mitt favoritcitat från veckan som gått:
-"Nädå.. Du är ingen person.
Du är typ jag... Fast du sitter inte inne i min kropp bara....
Öhhh... Ja."

Jag har precis avnjutit ett av vardagens små under, en kvällpromenad i regnet.
Det är otroligt vackert hur en liten timme av väldisponerad tid kan göra. Allt blir med ens bättre och jag ser klarare. Varje tanke är skarp efter veckor av gröt.
Tyvärr vet jag att effekten är kortvarig, men det gäller att njuta när man kan.

Ibland upplever man bara en sån där underbart udda dag.
En sån dag som man undrar hur allt hänger ihop...
Ibland kan man få de lustigaste upplevelserna på en parkering i Arvika. Även i de stunder man helst av allt vill gömma sig i ett berg av täcken och glömma bort vilken dag det är.
Det är dom stunderna som påminner en om vad som står på spel och hur bra man har det.