Tänk sylt!

Jag fick höra ett underbart motto idag, som jag tänker anamma till 100%. Tänk sylt!

Jag tänker inte erkänna att detta motto egentligen var något helt annat och att jag helt enkelt hörde fel. Nej nej.

 

En annan inspirerande mening jag har hörde idag är: När du kommer till det svåra stället föreställ dig en ko!

Man kan gott säga att en svensk musikhögskola i slutet av maj är en labyrint av blomsterspråk och halvdöva, halvvuxna tentazombies.

Eller det kanske bara finns en halvdöv, halvvuxen tentazombie som är lite smått immun mot blomsterspråk när inkorgen i hjärnan är full och det är jag.

 

Nu har ialla fall slöjan för mitt ansikte temporärt lyfts, eftersom jag idag har avverkat en tenta och försöker njuta av att ha en sak mindre att jonglera med.

 

Morsdag har kommit och gått.

Jag funderade på hur jag bäst skulle hylla min egna lilla mor, jag kom fram till att lägga ut den finaste bilden jag har på henne är nog ett bra sätt.

 


Tell me, when did the light die?

Den här veckan har haft en sömnig början...

Tre av tre mornar har jag lyckats försova mig.

Dock har jag ännu inte kommit försent till nåt. Det har varit svårt att försöka finna tid och ro att blogga. När allt kommer omkring är det inte direkt högst upp på min "attgöra-lista". Men jag känner att nu är det fan dags.

 

En liten uppdatering.

Jag blir nu illamående när jag sätter mig vid datorn och öppnar word. Jag har spenderat för många timmar i sällskap med mina papper och min dator.

Jag har börjat få sommarkänslor. Vilket får mig att tro att jag har lov.

Lov och sommarkänslorna blandas med tentakänslorna.

Jag älskar mina vänner, även dom jag inte träffar.

De första 10 insekterna för sommaren har nu förvirrat sig i min lägenhet och hittar inte ut.

Många visa människor befolkar denna jord, jag inser återigen att jag förmodligen aldrig kommer vara en av dom.

I alla fall inte i andras sällskap...