Nu har jag drömt igen....

Jag drömde att jag skulle hälsa på Geijerskolan och gick in i Lenngren, fast Lenngren var inte Lenngren utan som Folkparken på Rytmus. Jag frågade några killar som satt i en soffa om mitt gamla rum var ledigt, mitt gamla rum låg ungefär där mitt skåp var.
Sen så parkerade jag en skrotbil och sprang för att hinna med ett tåg, vi sprang (jag kommer inte ihåg vilka vi var) efter det åkande tåget och den bakersta vagnen stängde och låste sin dörr. Vi var nära att ge upp när den näst sista vagnen öppnade sin dörr och välkomnade oss in. Då gick vi in i en kyrka där vi skulle övernatta, Glömde jag nämna att jag var Jennifer Coolidge som spelade polisen i filmen som jag såg igår.
Mitt rum iaf i kyrkan var minimalt, det gick knappt att snurra, sen så gick det en ännu mindre trappa ner från mitt rum till en toalett.
Det låter alltid så skumt när man ska försöka beskriva drömmar...

Men nu är det iaf sommarlov, på torsdag åker vi iväg till spanien och jag njuter för fullt av solen och ledigheten. Just nu pumpas det lite nostalgi i form av New Decade ur mina högtalare.

Nu sitter jag i soffan medans pappa sitter i en pinnstol framför tv:n och sover, jag måste bara upprepa mig, jag sitter i soffan och surfar snabbt  helt utan sladd!
Nu kanske ni tänker vaddå? det är väl inte någe nytt? men det är det för mig.

Mina föräldrar kom hit idag för att hälsa på och pappa tog hit en ny dator för mig att låna under tiden som jag fixar pengar till en helt egen, på köpet tog han med sig en router så hej då internetsladd!
Jag har alltså levt med den segaste bärbara dator från 2001, som saknade internetingång, vilket tvingade mig att använda en adapter som åkte ur vid minsta lilla försök att använda den bärbara datorn som en bärbar dator.
Nu har jag en ung och fin dator som gör de saker man säger åt den när man säger det och inte 10min efteråt  =), Ylva du kan intyga att det faktiskt inte är så mkt till en överdrift.
Jag hade tänkt ta en bild där jag jämför de två, men den får komma imorrn nu är jag lite trött och ska försöka övertala pappa att sova i sängen istället för i stolen.

En sån här sommar att se fram emot har jag aldrig haft.
Jag kommer för det första att vara i Arvika med en egen lägenhet och ett jobb, för det andra finns det faktiskt människor i närheten som jag känner och vill vara med som inte är mina föräldrar och våra katter.

Sen skolavslutningen har ett visst lugn lagt sig över mig, ett litet litet panikskrik finns också längst bak i huvudet men det bryr jag mig inte om, jag släpper alla tankar om saker jag ska komma ihåg att göra och lappar som ska in.

Men det som känns bäst är en känsla av trygghet, eftersom jag har flängt omkring så pass mycket i jämnförelse till hur min personlighet är har det alltid funnits osäkerhet och en undran om vad som gömmer sig bakom nästa krök.
När jag bodde i sthlm visste jag ju inte om jag fick bo kvar i min lägenhet så länge som jag gjorde, dessutom hade jag inte möjlighet att göra den min eftersom jag bodde i andra hand.
Nu vet jag att jag kommer vara här i ett antal år till och jag vet att jag har min lägenhet som jag kan göra till min egen.
Det är väldigt skönt på ett sätt men väldigt läskigt på ett annat sett eftersom varje dag tvingar mig närmare och närmare vuxenlivet med volvo, villa, 2 1/2 barn och en hund.

Det jag känner mest av allt för att göra just nu är att ta en kvällspromenad i regnet som inte infinner sig just nu.