En sån här sommar att se fram emot har jag aldrig haft.
Jag kommer för det första att vara i Arvika med en egen lägenhet och ett jobb, för det andra finns det faktiskt människor i närheten som jag känner och vill vara med som inte är mina föräldrar och våra katter.

Sen skolavslutningen har ett visst lugn lagt sig över mig, ett litet litet panikskrik finns också längst bak i huvudet men det bryr jag mig inte om, jag släpper alla tankar om saker jag ska komma ihåg att göra och lappar som ska in.

Men det som känns bäst är en känsla av trygghet, eftersom jag har flängt omkring så pass mycket i jämnförelse till hur min personlighet är har det alltid funnits osäkerhet och en undran om vad som gömmer sig bakom nästa krök.
När jag bodde i sthlm visste jag ju inte om jag fick bo kvar i min lägenhet så länge som jag gjorde, dessutom hade jag inte möjlighet att göra den min eftersom jag bodde i andra hand.
Nu vet jag att jag kommer vara här i ett antal år till och jag vet att jag har min lägenhet som jag kan göra till min egen.
Det är väldigt skönt på ett sätt men väldigt läskigt på ett annat sett eftersom varje dag tvingar mig närmare och närmare vuxenlivet med volvo, villa, 2 1/2 barn och en hund.

Det jag känner mest av allt för att göra just nu är att ta en kvällspromenad i regnet som inte infinner sig just nu.