Jag kan sammanfatta min nurvarande tillvaro med orden fail eller misslyckande.
Jag felberäknar mina svängar i dörröppningarna, fastnar med mina fickor i skåpluckorna, häller kokande vatten inte i temuggen utan på mina händer och kommer till mina lektioner på fel tider.

Jag har pratat en massa nonsens med Jesper på natten där jag tydligt har avslutat med Jag hinner inte! Jag hittar inte! Jag hinner inte!
Sedan tog sig stressen uttryck i att jag kände mig tvungen att multi-taska även på natten. Enligt min rationella hjärna så var det mycket logiskt att jag skulle sammanföra sysslorna sova och gå ut med soporna.
När vi vaknade en morgon så hade jag tömt sopkorgen i sovrummet, börjat att sätta på en ny påse och knutit ihop den gamla påsen och ställt den i hallen. Allt detta smidigt nog samtidigt som jag fick min skönhetssömn. 
För en gångs skull är jag tacksam för att jag inte var duktig och gick ut på parkeringen och la påsen i sopcontainern. Det var väl nog med att en lysande vit och naken Cissi letade efter soppåsar i vårt kök med fantastisk fin insyn från områdets parkering där både halva Ingesund, sunkiga raggare och småbarnsfamiljer hänger.

Sedan har jag drömt ännu en dröm där jag inte vet hur man hanterar småbarn.
Jag är gravid och ska föda mitt barn, i min kamp så utdelar jag ett knytnävsslag i sidan till den högst verklige Jesper som sover brevid mig (han lyckades förvånansvärt nog sova sig genom detta slag, trots att jag vaknar och ber om ursäkt).
Jag somnar och forsätter drömmen där jag föder barnet som är 15cm stort och glömmer bort det. Jag kommer ihåg barnet först två dagar senare i min baklucka på Tällbergsskolans parkering. Där matar jag det för första gången, men inte med bröstmjölk. Jag matar barnet med O'boy ur en nappflaska och då växer barnet och blir normallång och jättetjock.
Hur kommer det sig att jag alltid dödar/tappar/felbehandlar barn och bebisar i mina drömmar?

 

 

Nu måste du väl ändå vara stolt Ylva?

Nu är specialveckan över och tillbaka till det vanliga skollunket. Eller så vanligt som det kan bli i en skola där jag aldrig har haft en vecka enligt schemat sen den dagen jag började för 3år sen.
Jag har även haft första lektionen i en kurs som är jävligt hypad av mina medmänniskor. Känns som om jag kommer att spendera många timmar framför datorn skrivandes och dubbelt så många med näsan i papper under läslampan i soffan.

Förra veckan spenderade jag en rolig dag i Säffle. Vad gjorde jag i denna storstädernas metropol?
Jo, jag följde med min karl som hade spelning där med Anders Kadhammars Manhattan Sound Collage.
Först spenderade jag några kyliga timmar vandrandes runt i Säffle. Jag hittade bland annat en mycket trevlig garnaffär, en väldigt käck racerrullatortant och en AudioVideo-affär med 40% rabatt. Där spenderade jag mååånga minuter dreglandes över digitalkameror och höll på att falla för min impuls. Men lyckligtvis så lyckades jag ta mig ur butiken innan inköp gjordes.

Väl på Säffles Medborgarhus kom jag inklampandes med min fribiljett iklädd en sliten Indiskaklänning och gympadojor. Jag möttes av en tom vernissagelokal och skålar med salta pinnar.
Snart fylldes lokalen av piffiga damer med rutiga kjolar och scafs och stiliga herrar med slips och monoklar (återigen letar jag efter pluralformen av monokel).
Jag kände mig väldigt felplacerad, underklädd och allmänt väldigt okultiverad.
Förbanden höll på i sju evigheter och jag har aldrig hatat visor så mycket.
Men Manhattan Sound Collage var riktigt bra och värt väntan. Jesper episka reverb och delaymättade saxlicks nådde ut till publiken och fick många goda recensioner.
Sammanfattningen av min vistelse är kall, lång men värd.

Nu har sommarlovet varit slut ett bra tag.
Jag har stickat, organiserat, flyttat, klippt av 35cm hår och njutit av sällskapet av min nya fina sambo. 

Jag har även hunnit med att fylla år och allt möjligt skojigt.
Jag fick världens finaste present av min älskling som inkluderade en helg i deras stuga på västkusten. Jag fick en trerättersmiddag på Slussens pensionat och en konsert med Magnus Carlsson & The Moonray Quintet som trippelefterrätt.

Sen har det varit examenskonsert med två av mina favoriter. Där fick vi uppleva det ena efter det andra.

Jag ger konserten och kalaset fem av fem nystan.

Skolan är igång igen och kylan är tillbaka och jag försöker desperat att hinna med att sticka allt jag vill innan julafton, vilket inte är det lättaste. Men för att underlätta mitt bloggande och mitt stickande kommer jag snart med en häftig nyhet...