Jag har gjort det igen.

Jag drömde att jag och Nordh smög oss in på fiendernas militärbas/församlingshem/sjukhus/försäkringsbolag.

Vi smyger genom långa korridorer kantade med dörrar, bakom dörrarna sitter fienderna i massvis och konfererar.
Vi hittar ett tomt rum och försöker snabbt leta genom rummet, det knackar på dörren!
Vi slänger snabbt på oss två läkarrockar och öppnar dörren, personen kollar förskräckt på oss och stakar sig lite men sen säger han att han vill ha en läkarundersökning.
Vi börjar, han är väldigt bestämd om att han vill ha en försäkring som täcker bombolyckor, detta gör mig mycket misstänktsam. Personen smiter iväg när vi är vända åt andra hållet och jag blir orolig och kollar runt i rummet, jag hittar en bomb som ser ut som ett litet rör inuti ett stor rör, bomben är försedd med rörelsedetektorer. Vi vet att om vi lyfter eller rör bomben för att försöka desarmera den så kommer larmet ljuda och fienderna medvetengörs att vi är på deras territorium och beskylla oss för bombdådet. Vår väg tillbaka ut ur byggnaden är blockerad.

Jag tänkte att jag skulle berätta om en sak som hände då jag tog semester från bloggen. Min kära mor var här på en snabbvisit, det var trevligt.
Hon hittade två av dom saker hon gillar mest i världen även i lilla arvika, det vill säga pelargoner och loppisar.

Ibland funderar jag om inte en viss del av Sveriges kvinnor bär på en defekt gen.

Jag skulle nog gissa på att jag är aktiv bärare, den genen jag tänker på är burk-genen.
Vad är det annars som gör att kvinnor som jag går i butiker och tänker; - Vilket underbar burk. Oh titta därborta, en burk! Nämen, vilken söt liten ask.

Den praktiska sidan av mig som är djupt undanträngd i ett bortglömt hörn av mitt huvud ställer en tyst undran, vad ska du ha ytterligare en burk till, vad ska du ha i den?
Oftast vinner inte den sidan...

I förrgår var jag på en mysig promenad med Ylva och utforskade de sidor av dottevik man kanske inte skulle kalla ghetto.
Sen lärde jag både mig själv och Ylva att sticka vänsterhänt, jag är en mycket stolt lärare, dessutom har jag tyvärr introducerat Ylva i Marble Match's otroligt beroendeframkallande värld.
I går hade Björn kräftskiva hos sig, det var en lugn och avslappnad tillställning, i alla fall de timmarna jag var där. Fast jag har inte riktigt fattat det här med kräftor, jobbet och kladdet väger inte upp "belöningen".

Nu ska jag återigen försöka städa, jag fastnar ju jämt vid alla detaljer och kommer aldrig vidare till den "riktiga" städningen, det är roligare att organisera än att dammsuga, men om Mora mi ska hit måste det ju vara rent och fint.
Jag försöker hitta bra musik att städa till, är det nån som har något tips?

Ikväll är det mys som gäller för mig.
Jag har precis slängt i en hårinpackning och sitter med en plastpåse och en mössa på huvudet, så vackert så, sen har jag tänt lite ljus och lagt fram min stickning och en filt, nu jävlar är det tantvarning!

Jag bjuder på en bild från när jag var liten och hade haft något helt annat än inpackning i håret.

Ha! Två pass kvar.

En sån underlig dag jag har haft, den har växlat mellan glädje, hystieri och förtvivlan.
Under min arbetsdag åkte jag till affären och inhandlade lite fiskbullar, jag slås återigen av hur otroligt mysigt område det är. Jag, en främling, åker på en grusväg i min söta lilla skothög, de människor som påtar i sina trädgårdar längst med vägen stannar upp och ger en vänlig blick och vinkar glatt. Det känns mysigt och hemtrevligt, men nånstans också lite läskigt.

I slutet av min arbetspass började en otrolig tröttnad slå mig hårt med en handboll, jag kände hur övertröttheten smög sig på och jag räknade ner timmarna och minuterna. När jag väl satte mig i bilen började jag fnissa och sjöng i en stark och hög stämma hela vägen hem, konstiga små låtar jag hittade på för stunden. Jag hade även en liten vän som följde mig hem.
Månen stor och stark vaktade mig hela vägen, när jag kom till sjön Racken speglade den sig hela vägen in till stranden.

Dagen ljuspunkt och ros går till Björn.
Jag hade precis klivit ur bilen trött och längtande efter en macka och min varma mjuka säng hör jag orden Frau Ollas skalla över den ensliga parkeringen. Björn kommer lunkandes lite salongsberusad med en öl i handen och lyckas höja mitt humör tre snäpp med värmade ord och en kram.

Varför jag inte sover just nu kan jag inte säga... 

Här sitter jag nyligen hemkommen från jobbet, från mitt 10-timmars dagpass som blev 11timmar som blev 11 1/2timme som blev 12 timmar och väntar på att min lunch/middag ska bli klar.
Jag känner mig så nyttig som äter lunch/middag eller luddag som man kan kalla det halv 12 på natten.

Idag när jag (i tjänstens vägnar) läste ett lexikon hittade jag ett nytt ord:

Jag kanske ska förklara mitt tidigare inlägg eftersom många av er därute undrar vad som egentligen hände.
Ett ord kan förklara det hela; DRAMA.
En massa strul, krångel och en timme i telefon förlängde mitt pass från 18-22 till 18-08. Vilket i sin tur ledde till en 14timmar lång arbetsdag varav två timmar sömn/vila. När jag kom hem åt jag frukost och sen orkade jag inte vara uppe längre utan gick och la mig och försökte sova lite.
Efter några timmar lyckades jag släpa mig till bilen och inhandla lite mat, så fort jag hade svängt in på parkeringen så öppnade sig himlen och försökte dränka mig när jag släpade mina fulla matkassar.
Idag är ledighetens dag.

Jag o Ylva har varit i Dalarna och haft en spelning i Leksands kyrka som visade sig gå väldigt bra, dessutom passade vi på att jobba en dag på Dalhalla där vi hamnade i lilla entrén. Det var 3300 försålda biljetter, dvs vi fick ta emot lite folk.
Men sen såg vi Tribute to Queen under en väldigt snäll himmel som inte försökte dränka oss helt.

En dag när jag kom hem till min fina lilla lägenhet gick jag till lillasysters kruka, där jag fortfarande inte har bemödad mig att ta bort hennes jordakropp, vad ser jag?
Jo, jag ser en grön liten varelse som sakta men säkert arbetar sig upp ur jorden. Grejen är den att jag har inte sått något mer i den krukan, mitt kök måste vara så välkomnande att det växer ändå.
Jag vet dock inte vad det är som växer, det är i alla fall inte ett till äppelträd, är det någon ute i rymden som kan identifiera Viola?