Jadu nu har det hänt mycket sen sist...
En liten sammanfattning för att minnas situationen:
Det är härlig sommar och jag är återigen arbetslös och bor hemma....
Mitt år på Birka börjar mer och mer kännas som en avlägsen dröm med detaljer.
Tiden fungerar på ett konstigt sätt när man lever 3 månader isolerad med sina föräldrar och ibland nån annan, tiden sträcker sig oändlig men får alltid ett lika abrupt slut. 3 månader är över innan man hinner masa sig ur sängen.
Utanför fönstret finns det en lustig utopi som om möjligt känns overklig, solen skiner, regnet faller svalkande, naturens otroliga färgprakt sprider sig över himlen och siljan utanför mitt fönster varje kväll. Innan du hinner hämta andan är vårens blommor utbytta med sensommarens frukt.
"Den här sommaren kommer bli annorlunda, nu kommer jag uppskatta allt, nu kommer jag motionera, nu kommer jag städa, nu kommer jag öva 10 timmar varje dag, nu kommer jag klämma ur varenda droppe varje dag."
Varje mans vision, aldrig min verklighet :P
Jag får återvända med en mindre filosofisk sammanfattning.