Nu har jag drömt igen, om barn igen...

Denna gången var det jag som hade en dotter, vi var i Budapest med birkaklassen och jag var tydligen jagad.
Jag sprang omkring på Budapests gator fram och tillbaka med en sitt-barnvagn, så jag antar att min dotter måste ha varit lite äldre.
Jag springer ned för en trappa och försöker så gott det går få med barnvagnen, jag kommer fram till en kaj och träffar Niclas Skagstedt som erbjuder sig att ta min dotter för jag ska kunna gömma mig undan vad/vem/vilka det än är som jagar mig (jag har fortfarande under hela drömmen inte sett vad/vilka/vem som jagar mig).
För att ingen ska veta att det är min dotter så rakar vi hennes huvud så att det blir kanske 1/2cm stubb, Niclas strosar iväg med barnvagnen, jag går ned i vattnet för att gömma mig.
Väl nere i vattnet (jag behöver såklart inte andas) börjar jag fundera och inser att jag inte vet vad min dotter heter, jag har ett bestämt namn i verkligheten till en framtida dotter med det är inte de namnet.
Efter en lång tid av intensivt tänkande kommer jag på vad hon heter, Mira.
Solen skiner och jag möts upp med Niclas i Stockholm och får tillbaka Mira och känner på det stubbiga huvudet. Slut.

Helt värdelös dröm, mer förvirrande än vanligt. Det finns ingen sensmoral, ingenting.