Jag tänkte försöka mig på ett inlägg om ett ämne jag har tänkte skriva länge om men orden och formuleringar har ännu inte kommit till mig.
Nu försöker jag iaf.

Det sociala spelet.
Har du någonsin träffat på några som har bildat en stark grupp, de jag har träffat är oftast 2 eller möjligtvis 3 inblandade.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara den men känslan som slår mig först att man blir insläppt på nåders, det är aldrig något uttalat men det finns smygande i bakgrunden.
Om du har gjort något bra eller har något riktigt coolt i din ägo eller om de helt enkelt är uttråkade blir du tillfälligt inläppt.
På något sätt lyckas de alltid måla upp sin gemenskap och sällskap som himmelsk, det kan vara med komplimanger eller intimitet (kramar osv.) vid deras behov. På det sättet blir man lurad och vill inget högre än att just bli insläppt.
De är basen i gruppen, alla andra som är där är högst oviktiga.
För att man känner den euforin för att över huvudtaget umgås med dessa (vad man tror är) underbara människor, märker man inte att deras moral är högst tvivelaktig.
När man väl har trängt sig in i en sån grupp prisar de dig och säger att ni alltid ska vara vänner, de utövar något mysko härskarteknik som jag inte riktigt förstår eller kan sätta ord på.
Men när man gjort ett felsteg så är man glömd och basen har återgått till sig själva, de enda som betyder något, själv är man helt plötsligt en använd tops med öronvax på.
Är någon som förstår vad jag försöker beskriva?

Det kanske är så att man är född till att vara ledare eller följare och jag är den ständiga följaren utan vilja och ryggrad, men jag vägrar inse det. Eller så är jag en återkommande idoldyrkare och hoppar på alla tåg som passerar.
Hur som helst nu när jag är lite äldre och lite visare försöker jag fly vart än jag ser detta mönster och försöker desperat att undvika att bli en elaking själv, för det är tyvärr så lätt hänt.
Jag är så otroligt glad och känner mig välsignad för mina vänner jag har nu och som jag känner finns där för mig utan fasader och spel. Jag älskar er allihopa, alla era egenheter och finnar i röven!

Alla människor vill bli sedda för den de är och bli älskade, när de inte går satsar de på att bli beundrade. Det är farligt.