Jag är inte död, jag har bara inte riktigt haft tid eller ork att blogga. Sjukdom, skola och konserter har liksom varit ivägen.
Nu har jag varit med om en av de många vintersäsongens första, mina lås har frusit.
Jag tvingade upp mig själv tidigt och lämnade sängen frusen och trött för att ta mig till Sunne och min övningsklass.
Jag och Martin stod länge med låsoljan i ena handen och en påse med varmt vatten i andra handen utan framgång. Det är otroligt roligt att försöka tina en bildörr på morgonen en vinterdag när ens hår långsamt förvandlas till istappar.
Varje dag är ett nytt äventyr när livet är en gåta.