Nu när jag ändå har kommit igång kan jag lika gärna slänga iväg ett till inlägg. Jag har fått kort hemifrån på 5 små underbara varelser jag längtar efter att träffa. De kommer ju vara vuxna innan jag hinner hem.
Det känns som om den här veckan bara springer iväg från mig och terminsredovisningen bara kommer närmare och närmare, det är skönt att jag har lite stöd hos min fina pianist. Det gör mycket att se ett par snälla välkända ögon när man står där på granskning. Då kan jag låtsas att vi bara spelar en helt vanlig söndagsblues.

Storbandskonserten med Nisse Landgren var rolig men krävande, när jag väl kom hem efter en hel helg med rep var precis alla mina krafter slut. Men han var otroligt trevlig och duktig. Det känns som ett privilegium att få ha varit med om den konserten.
Nu funderar jag på om jag ska göra nåt nyttigt, kanske kulturtentan...