En sån underlig dag...
Jag går med bestämda och nervösa steg mot Rytmik-salen för att ha årets första danslektion. Efter en stunds babbel och genomgång sätts då musiken igång.
Jag möts av en chockvåg med den irriterande lilla låten som Nordh älskade att spela vid alla tillfällen som de hade på sin uppvärmning.
Första ordet som lämnar Marias mun är Hoppsasteg.
Jag har gjort hoppsasteg och hoppsasteg och hoppsasteg, jag spyr redan på dessa hoppsasteg.

Sen har jag haft lite gitarr-och pianoprik eller rättare sagt gitarr-och synthprik. Vi lyckades spela denna.