Idag har jag dansat och försökt hålla mitt Carola-leende, trots att mina bara fötter mot golvet orsakade ett mindre gräl mellan mina knän och höfter. Jag tror inte att det är tänkt så att man ska gå sönder vid 22års ålder, men jag kan ha fel.
Det var en riktigt rolig lektion, hoppsa-fri till och med. Vi gjorde ett otroligt vackert showdansnummer.

Dagen citat och rubrik kommer ovanligt nog från mig själv. Den otroligt vackra rad kom jag på när vi hade gitarrprik och barré-ackord var på tapeten.
Om man har rätt teknik är det säkert löjligt lätt att flytta en ko med pekfingret, men har man inte det är det rackarns tungt.
Jag känner att min val av ord gör mig medveten att jag förmodligen är starkt inspirerad av någon. Någon med många ko-historier.

Sen har jag lekt med en otroligt söt analog synth från 1974 som hette the Kitten. Det är så otroligt charmigt med alla dessa knappar, rattar och spakar. Det blir mer mänskligt på något sätt, det faktum att den stämmer om sig när den blir varm gör mig härligt mjuk i själen.