Början av denna vecka har varit så bra, det var länge sen jag kände mig så bra i form.
Det gick lätt och spela och jag hade fått ett roligt stycke av Kjell-Erik, plus så har jag lånat ett flygelhorn från skolan. Det är som att spela i grädde, men det var också början på slutet.
Mer övning än vad man är van vid och dessutom ett instrument som man inte är van vid är inte någon bra kombination. Jag är slut i läpparna igen, nu låter jag som en anka.
Man skulle ju kunna tro att jag skulle lära mig av mina misstag, men så är tydligen inte fallet.
Det ska nog ordna sig till slut, jag får försöka att ta det lagom lugnt.

Nollningen har ju också varit, det var otroligt roligt. Jag agerade rollen som en hysteriskt aggresiv hinderbane-ledare. Det är underbart att bevittna dessa nollor springa omkring i gräset med irriterande små syntar och näsflöjter desperat försöka få till melodin och klara av hindren samtidigt.
Jag tyckte det blev lyckat, jag kom hem med betydligt mer öl än vad jag hade med mig dit. En bra kombination av att inte hinna dricka så mycket och få en massa fjäsköl, en hel del massage och smicker blev det också.

 

Nu ska jag försöka komma i säng, pigg och kry för att kunna ta mig an
denna nya vecka, en nytt avsnitt av mitt liv.