Allt började med att jag och Ylva hade åkt på en skolutflykt nånstans i Norrland, vi satt inpackade tusen människor i en Aula och det var enkät/utvärderingsdags. Jag hatar verkligen utvärderingar!
När jag får ett sånt papper i handen så vet jag ingenting, jag har ingen åsikt och jag vill bara springa ut och typ dansa i regnet. Denna utvärdering var på tusen sidor och varje fråga skulle läsas upp högt och sedan besvaras med en handuppräckning och SEN skrivas ner.
Scenbyte
Jag är nu man och lever i en värld där alla är zombies. Mitt öde är att rädda världen. Man blir påverkad av zombiesarna prat och beröring, då blir man en zombie.
Jag är typ immun av ren viljestyrka och jag har en kvinna med mig som också försöker bli immun. Vi är ute på jakt i världen efter botemedlet, botemedlet är en litet barn som vars genetik gör barnet helt immun.
Jag försöker köra bil i London där vi letar efter barnet, vi kliver in i en övergiven sibyllakiosk och zombizarna hänger på dörrarna. Väl därinne inser vi att vi har gått in i en fälla och vi måste ta oss ut på något sätt.
Vi märker att zombizarna inte tål starka ljud och vi börjar skrika. Vi ser en pojke som är helt opåverkad av vårt skrikande, vi har hittat honom!
Sen som vanligt vaknar jag upp av min väckarklocka...

Ja... Jag tror att mitt undermedvetna är en dålig manusförfattare.