Idag har min underbara Pernilla blivit mor till en underbar liten flicka. Jag kan inte bli stoltare.
När vi gick i gymnasiet förutspådde vi att Pernilla skulle bli den som först skaffade barn i vårt gäng, jag kanske var klokare då än vad jag har trott för det visades sig ju vara sant.

Idag har jag dessutom fått oväntat besök av det konstiga slaget.
Det plingar på dörren. Det står en mystisk tant i trappuppgången så jag öppnar inte. Det kan ju faktiskt vara en försäljare eller dylikt.
Det plingar på igen, mer intensivt denna gång. Så jag öppnar.
Där står det en dam och verkar ha badat i sprit och säger att nu har jag nog kommit fel. Det ska tydligen bo en man här med tunt rött hår.
Jag försöker förklara att det inte bor någon sådan man här, utan att det faktiskt är jag som bor här.
Hon fortsätter att prata om denne man som hon är övertygad om att han faktiskt bor här. Jag vänder mig om för att se en orange dammvippa som springer förbi. Då är det tydligen hennes katt som har smitit in i min lägenhet och lever rullan i mitt badrum. Så jag plockar upp katten som inte verkar ha några planer att lämna min famn för damens och förklarar igen att mannen inte bor här och önskar henne lycka till med letandet. Hon går motvilligt därifrån.
Man kan tro att jag vet bäst vem som bor i min egen lägenhet, men så är tydligen icke fallet.
Nu är det i alla fall fredag och jag ska andas ut.