I går spelade jag Texas Hold'em för första gången i mitt liv. Jag måste säga att jag kickade ass.
Första omgången spelade jag cool och åkte ut först för att studera mina motspelare och avslöja deras svagheter.
Andra omgången vann jag överlägset över tre stycken (i mina ögon sett) rutinerade spelare och kammade hem storvinsten på hela 40 tändstickor. Nu har jag pensionerat mig med tanken att det är bättre att sluta på topp med värdigheten i behåll.

Annars har jag och Norlva (mitt nya smeknamn på Ylva och Nordh) varit på besök i en enorm leksaksaffär.
Jag hävdar att så stora leksaksaffärer fanns inte på min tid, i alla fall inte i Leksand på 90-talet.
Det fanns flera tusen olika leksaker med tusen olika knappar med lockande etiketter som det står "Try me" på.

Jag som fortfarande än idag får lite små-ångest när man trycker på en sån knapp och ett tjutande ljud ekar genom hela leksaksbutiken kände mig lite obekväm.
Jag blev till slut övertalad att trycka på en av leksakerna, det var som om någon hade öppnat Pandoras ask. Nordh sprang glatt omkring omringad av brandbilar och skumgummisvärd.
Rätt som det var hade han satt igång en symfoni av olika leksaksljud och lämnat mig ensam och generad.
Det var som att resa bakåt i tiden.

Tänk vad lite skrikigt färgad plast kan muntra upp.