Det har varit en riktigt, riktigt skum dag idag.
Jag gick upp lite extra tidigt för att göra klart min läxa till trumpetmetodiken. Jag var på skolan vid halv 9 och lektionen började 9.
Jag gick ner i övningsbunkern och satte mig vid ett oförskämt ostämt piano och efter en stund så kände jag att jag hade gjort allt jag kunde på läxan. Så jag gick med tunga och trötta steg upp till salen, den var helt tom.
På en vanlig lektion är vi fyra stycken, inklusive läraren.
Efter tio minuter börjar jag känna mig lite orolig och funderar på om jag har missat att lektioner var inställd.
Tjugo över nio kommer läraren inflåsandes.
Så mitt arr för två trumpeter och ett piano (+mig själv) skulle nu spelas på en trumpet... Yeah!

Sen har jag varit med om en väldigt speciell sak. Jag har kommit till en lektion med en läxa klar, innan jag ens har fått uppgiften. Så min ML-metodikläxa som jag ska ha klar om en vecka, hade jag klar i söndags.

På fredag så kommer en av mina kompisar att bli mamma, det känns lite jobbigt att vara tusen mil ifrån. Men jag hoppas och tror att allt kommer gå vägen.
Jag känner mig så hjälplös ibland. Det är så mycket man vill göra, men så lite man kan göra.