Det har alltid varit så att när folk ringer mig är jag oftast påväg in i duschen, i duschen eller påväg ut ur duschen. Därför har jag fått det som vana att alltid ta med mig mobilen in i badrummet.
Problemet är att jag har svårt för att prata i telefonen i vanliga fall, men jag har också insett att jag kan absolut inte prata i telefon när jag är naken.
I de tre scenarion jag har beskrivit ovan är det ganska smart att inte vara påklädd. Därför kan man ju då dra slutsatsen att jag ofta tvingas att prata i telefon naken.

Idag när jag precis hade klivit ur duschen ringer telefonen och jag svarar besvärat och det är från en kille i skolan som ville bestämma lite tider.
För det första är jag naken och vill bara att han ska lägga på så jag kan klä på mig.
För det andra så efter jullovet och praktiken har jag mycket framgångsrikt lyckats glömma mitt schema.
Då jag är naken kan jag inte springa ut till vardagsrummet och hämta mitt schema och flasha mig själv för halva Dottevik. Så jag försöker minnas mitt schema och tvingas prata extra länge då denna person är nere i övningsrummen där mottagningen är nästan obefintlig i de bästa fallen. Till slut fann vi en tid och jag kunde lägga på och klä på mig.

Det känns lite konstigt att inleda ett samtal med: Ursäkta kan du vänta en stund, jag måste klä på mig.